Working together for standards The Web Standards Project

Lars:

Jag är pastor och lärare, gift och har två tonårsbarn. Jag växte upp utanför Borås.

På 90-talet byggde jag en webbplats för kyrkan jag jobbade i, men blev alltmer frustrerad av att behöva handskas med både MSIE och Netscape. Jag ville också använda några DHTML-effekter, som rollovers i menyer och liknande. Jag slutade koda för hand och nöjde mig med att använda Net Objects Fusion.

Min fru är politiskt involverad. På grund av hennes uppdrag kunde jag inte flytta till en annan stad när jag slutade arbeta i kyrkan, så jag började arbeta som lärare i datavetenskap: hårdvara, nätverk och serverteknik, Linux, multimedia, och databasutveckling. Men det jag gillar mest är att undervisa i webbrelaterad teknik. Jag har själv tagit fram två kurser, en inriktad på XML och en annan om databasdrivna webbplatser baserade på PHP. Jag lär också ut matematik och religion när behovet finns.

Lars:

Jag kommer från en WYSIWYG-bakgrund och började använda standarder av två anledningar: mina elever och behovet av att bygga min första databasdrivna webbplats med PHP. Vid den tidpunkten använde alla eleverna tabeller och icke-semantisk HTML. Jag var för lat för det.

Nästlade tabeller är svåra nog att underhålla. I kombination med PHP-kod blev det omöjligt. På den tiden hade jag inte lärt mig MVC-patterns och blandade verkligen HTML och PHP-kod på ett hemskt sätt. Jag stötte på CSS-layouter när jag desperat letade efter ett enklare sätt att bygga en webbplats för min frus politiska kampanj inför valet 2002.

Våren 2002 publicerades den webbplatsen. Den led av divitis och classitis och innehöll förtfarande en del icke-semantisk HTML. Jag kände inte till CSS-filter, utan använde PHP för att skicka olika CSS-filer till MSIE 5, MSIE 6 och Gecko-baserade webbläsare. Jag hade inte fullt ut förstått hur kraftfulla standarder är men tyckte ändå att det var enklare än att använda tabeller för design.

Jag började dela med mig av vad jag lärt mig till mina elever, som naturligtvis fick problem: ”Varför ser det inte likadant ut i Firefox som i MSIE?”, ”Jag kan inte få de här blocken att linjera ordentligt”, och så vidare. När jag letade efter lösningar tillsammans med eleverna hittade jag snabbt webbplatser som lärde ut webbstandarder.

Alla bra predikningar består av tre delar. Man skulle kunna säga att jag under hösten 2002 och 2003 kom att inse vilka mina tre vägledande ”s”-principer är:

• Standarder, inte proprietär kod.
• Separation av form från innehåll.
• Semantisk (X)HTML för Struktur. (Det kanske kan ses som ett fjärde ”s”.).

Eftersom jag är pastor var det heller inte svårt att övertyga mig om fördelarna med bättre tillgänglighet.

Lars:

Eftersom jag visste att gymnasieskolan ska ”omstruktureras” helt såg jag en möjlighet att höja nivån på den utbildning som ges i webbrelaterade kurser. Men jag är ingen känd person utan lärare i en relativt liten stad. Jag tänkte att WaSP skulle behandlas med mycket mer respekt och ha mer pondus. Ett utdrag från meddelandet jag skickade till WaSP EduTF för ett år sedan:

Om jag (kanske som en del av en grupp) kunde tala inte bara för egen del, utan som officiell representant för WaSP (som jag är medlem i och stöder helhjärtat) kanske vi skulle kunna få se fantastiska resultat?

Lars:

Först och främst fick jag agera detektiv för att ta reda på vem inom Skolverket jag skulle kontakta. Den informationen var inte officiell och jag fick inga svar på den e-post jag skickade. Turligt nog spred sig ryktet om mina försök, och jag blev kontaktad av en kollega på en annan skola. Han gav mig namnet på en person jag kunde kontakta. Därifrån fick jag några fler namn. Jag hittade deras adresser på Google, och efter ett bra tag pratade jag äntligen med rätt personer.

Mitt nästa problem var att de inte hade hört talas om WaSP. Den första reaktionen på mina ansträngningar verkade vara ”vem är den här killen och varför tror han att vi ska lyssna på vad WaSP säger?” Jag hade använt argument som att WaSP innehåller flera av branschens toppnamn, WaSP samarbetar med MS, WaSP samarbetar med Macromedia, och så vidare.

Efter ett tag förde jag en dialog med läraren som ansvarade för ämnet ”Interaktiva medier”, som inbegriper webbdesign och multimedia. Han hade viss förståelse för vår sak och inkluderade faktiskt tillgänglighet i ett läroplansutkast som offentliggjordes förra hösten.

Jag fick löfte om att WaSP EduTF skulle få tillfälle att lämna kommentarer på utkastet och översatte det till engelska. Dock blev det en miss i kommunikationen och plötsligt var det enda jag kunde göra att publicera en del av mina åsikter på ett forum på Skolverkets webbplats. Mindre kunniga lärare svarade med att publicera sina åsikter. En av dem skrev till och med ”vad menas med tillgänglighetsaspekter?” Och det verkar som att hennes åsikt vägde tungt. I den slutliga versionen (publicerad i våras) nämns inte tillgänglighet längre.

Lars:

Under vintern försökte jag fortsätta kommunicera med personerna på Skolverket. Nu hade jag också lyckats hitta den ansvarige för ”Internetprogrammering” (PHP, ASP, JSP). Och han svarade på e-post! Han verkade tycka att standarder är viktiga, men tyckte inte att det fanns något behov av att specifikt nämna dem i läroplanerna.

Av en slump fick jag också reda på att det kommer att finnas ett tredje ämne: ”Informations- och presentationsteknologi”, och att min egen rektor är ansvarig för det. Han lyssnade i alla fall på mig, och ordet ”standarder” kom med i läroplanerna. Vid det här laget är vi framme i mars 2006.

Lars:

Det var två saker som fick mig att börja skriva brevet.

1. Jag ville att kollegorna på min egen skola skulle ha en policy för hur vi ska undervisa om webbrelaterade ämnen.
2. Jag hade dragit slutsatsen att det fanns ett behov av att utbilda mina kontakter på Skolverket inom standarder, eller att åtminstone hjälpa dem se problemen tydligare. Då fick jag höra att det kommer att finnas ytterligare styrdokument utöver själva läroplanerna, och jag tänkte att mitt dokument kunde utökas och vara till hjälp när de styrdokumenten skrivs.

Jag tyckte också att det skulle vara bra att få vår ståndpunkt (vad vi lobbar för) och våra argument (varför det spelar roll) på pränt.

Det interna dokumentet skrevs i vintras. När det gäller mitt arbete med Skolverket kände jag mig en aning besegrad i februari när jag fick se att vi faktiskt inte hade påverkat läroplanerna och att de nu var fastslagna. I mars hörde jag om de extra styrdokumenten och började hoppas igen. Jag tog det slutliga beslutet att skriva brevet vid den här tiden, och jag började kontakta svenska ”standardistas” strax efteråt för att granska mina ord och eventuellt stå med som avsändare av brevet.

Lars:

I den mån mina insatser har varit lyckade tror jag det beror på två saker:

1. Jag tog reda på vem jag skulle kontakta. Om någon bloggade om standarder och tillgänglighet var det troligt att den personen också skulle vara intresserad av att stödja mina insatser.
2. Jag försökte vara artig. När jag växte upp försökte mina föräldrar lära mig att uppträda artigt. Det tog inte skruv först eftersom jag inte förstod vitsen med reglerna. Som vuxen förstår jag att man visar en annan person värdighet genom att vara artig.

Lars:

Jag önskar att jag hade en framgångshistoria att berätta vid det här laget, men det har jag inte. Själva Skolverket har inte svarat på brevet över huvud taget. ”Skolverket” är egentligen de personer som är ansvariga för de relevanta ämnena, och de är i grund och botten lärare själva och inte heltidsanställda av Skolverket som ett statligt verk.

Det skulle kunna ha med timing att göra. I maj gör vi lärare i stort sett ingenting förutom att betygsätta våra elever, och efter det kommer ett långt sommarlov. Just nu håller skolan på att dra igång igen, och jag har nyligen skickat ut en påminnelse. Det visade sig att två av e-postadresserna inte fungerar längre, så nu är det dags att leka detektiv igen…

Lars:

Just nu pågår det en stor debatt här i Sverige om lärares kvalifikationer. De stora fackförbunden lobbar hårt för att få alla skolor att bara anställa formellt utbildade lärare. Men att man är formellt utbildad betyder inte att man har färska kunskaper, eller ens att man är utbildad inom rätt område.

Generell datorkunskap gör ingen till expert på webbdesign. Folk säger ofta ”han jobbar med datorer” som om det vore ett enda yrke. Att vara ”lärare i datavetenskap” borde inte vara tillräckligt för att få hålla webbrelaterade kurser.

Svenska skolor behöver vidareutbilda sina lärare i webbteknik inom separata ämnen. Kunskaper inom gränssnittsdesign är inte samma sak som kunskaper inom databasdesign, och definitivt inte samma sak som att veta hur man hanterar en Cisco-router. Att få över Skolverket på vår sida kommer inte att ha någon betydelse om vi inte får ”utbilda utbildarna”.